Det var egentligen inte jag.

Det är jag som är Hannes König, jag är en helt vanlig kille som är trettiofyra år, och det här är min berättelse.

I mitt liv hände det nästan ingenting, jag hade en bra uppväxt utan några bekymmer alls förens den där sommaren när jag var sjutton år och hade precis fått sommarlov. Jag var en utav de bästa eleverna, hade många höga betyg, skolkade aldrig och hade bra vänner.

När jag hade gått ut andra året på gymnasiet så ville jag hitta nya och mer intressanta vänner, först var det bara några cigaretter för att få vara med de coola gänget. Sedan blev det många fester med mycket alkohol. Efter ett tag gjorde min flickvän slut med mig och mina vänner lämnade mig för att jag inte var samma person som jag var förut. Jag hade inte insett att jag hade ändrats, jag växte ju bara upp och ville vara vuxen och få göra som jag vill.

Men det är inte allt, det händer mycket värre saker än så.  Andreas och Oliver, de personerna som jag tyckte var coola då som jag nu insett är idioter sa att skolan bara är för nördar och pluggisar så när skolan började igen skolkade jag på nästan alla lektioner och istället var jag, Andreas och Oliver nere på stan och hängde. En dag när vi skolkade så sa de att jag skulle följa med de till en gränd i närheten, jag förstod inte varför vi skulle gå dit men jag följde med ändå. När vi var framme såg jag en man som hade trasiga jeans, en stor tröja, luvan över huvudet och i hans hand hade han en liten med cannabis i. Andreas tog emot den lilla påsen och fiskade upp en bunt med pengar från hans ficka. Vi gick därifrån snabbt och drog istället hem till Andreas, hans föräldrar jobbade så vi satte oss inne på hans rum och Oliver och Andreas började röka cannabisen, de sa att jag skulle testa, jag sa såklart nej men det sa att om jag inte testade skulle jag dra på direkten och aldrig prata med dem igen.  Så jag testade, det var inte faktiskt inte så illa så jag tog ett till bloss och hittade sedan på en anledning för att gå hem. Någon dag därpå så gjorde vi samma sak, gick till en gränd, fick cannabisen och drog hem till Andreas.

När vi gjort likadant i ungefär en vecka så hade ingen av oss pengar och killen som hade gett oss knarket saknade pengar och han sa att om vi inte fixade pengarna till honom innan månaden var slut så skulle han följa och hans gäng följa efter oss och när han fick chansen skulle han döda oss alla tre. Det var den 21:a och vi hade ungefär tio dagar på oss att fixa fram pengar. Jag sa till Oliver och Andreas att jag kunde skaffa ett jobb hos min pappa och att på så sett kunde jag få fram pengar. De sa att det var större skulder, inte bara hundra kronor utan tusentals, så det sa att den idén inte skulle fungera och att vi istället måste komma på en ny och bättre plan.

Vi gick bort till en park som inte var långt bort och satte oss på en utav bänkarna. Det var då Oliver kom på det när han såg banken på andra sidan av parken. När han sa att vi skulle råna banken så blev jag osäker och rädd, men Andreas tyckte att det var en jätte bra sak att göra. Så de bestämde att vi skulle göra det medan jag satt där och tänkte på alla konsekvenser. När de frågade vad jag tycke så ljög jag och sa att det skulle bli skit bra.

Det hade nu blivit den 27:e och det var dags att råna banken. Vi gick på gatan med en stor väska i var och drog på oss våra rånarluvor när vi var en liten bit från banken. För att hota de som jobbade så hade Andreas lillebror en softgunpistol som såg väldigt verklig ut som han hade tagit. Mitt hjärta dunkade så hårt och det kändes som att det skulle hoppa ut ur mitt bröst. Jag lät Oliver och Andreas prata för om jag skulle försökt säga något skulle jag inte få ett ord ut ur min mun. När de hotade arbetarna så såg jag att en utav de stod och ringde till polisen och blev då orolig efter som polisen inte låg långt härifrån skulle det vara här på nolltid och vi skulle inte få en chans att fly. När vi hade fått pengarna och sprungit därifrån så hörde jag ljudet av polisbilar bakom oss och förstod då att vi inte skulle komma långt innan de fick tag på oss, så jag slängde väskan mot poliserna och sprang sedan in i skogen. Efter att jag bara kommit en liten bit in i skogen så hörde jag när dörrarna på polisbilarna slogs igen och hundar som började skälla efter mig. En av hundarna kom nära mig och hoppade på mig så jag ramlade framlänges, jag vågade inte röra mig jag låg helt stilla och hörde hur fotstegen kom närmare. Polisen stod bredvid mig och bad mig att ställa mig upp så jag gjorde som han sade och han satte på mig handfängsel. Han ledde mig tillbaka från skogen till deras polisbilar och jag gjorde inget motstånd för jag hade förstått att om jag försökte komma undan så skulle jag inte lyckas. När vi var framme vid en av polisbilarna så frågade en utav männen vad jag hette och vilka de andra killarna var. Jag sa sanningen det kändes bäst eftersom jag egentligen inte var en dålig kille. Poliserna sa att jag skulle sätta mig i deras bil och det var först när jag satt där i polisbilen med handfängsel som jag förstod att den gamla Hannes var borta och jag istället hade blivit en ”coolare” och mycket mer idiotisk Hannes.

När jag satt på en utav sofforna på polisstationen så ser jag Oliver och Andreas som kommer in genom dörren och de kommer mot mig och sätter sig sedan bredvid mig.  Vi satt där tysta och undrade vad som skulle hända med oss, om vi skulle få sitta i fängelse resten av våra liv eller om vi skulle få släppas lösa.

Efter vi hade varit på förhör och allt det där så fick vi beskedet om att vi inte skulle få fängelse utan istället sluten ungdomsvård i tre och ett halvt år. Och killen som vi hade köpt knarket av hamnade i fängelse i 7 år för mordhot och att ha langat.

Mio Nilsson 8B.